Det snöar i New York. Jag kom hem från Istanbul i går.

Landade vid rusningstid. Åkte taxi i två timmar från Atatürk-flygplatsen till mitt hotell. Fick träsmak av det hårda sätet (trots att det var mjukare än Londons), hörde böneutrop och såg moskéer och vajande röda flaggor. De vajade så långsamt, nästan som i slow motion. Episkt skulle någon kanske kalla det, eller ödesmättat. Taxichauffören lyssnade på turkisk musik. Jag satt bälteslös i baksätet och höll mig krampaktigt tag i dörrhandtaget medan han kryssade mellan filer utan att blinka eller bry sig om tutningar. Växlade mina Lira mot Euro innan planet lyfte mot Köpenhamn. Tror att jag hittat ett nytt sätt att tjäna pengar. SEK > Lira > Euro = Win! Men nu när valutorna pendlar som gungbrädor är det kanske inte en så hållbar inkomstkälla. Å andra sidan är ju en fast anställning inte heller så säker nuförtiden.

Piccolo i röd väst öppnade taxidörren, bar min väska, visade mig till mitt rum och jag var Ms hela dagen. Känner mig mest överflödig i sådana situationer. Jag kan öppna min egen dörr och hitta mitt eget rumsnummer. Men det är väl också ett sätt att hålla nere arbetslösheten tänker jag. Jag stängde dörren i hans ansikte utan att dricksa pga hade inga småpengar (eller tio lira är väl inte direkt mycket pengar (25 kr ca enligt växlingstjänsten på Atatürk)). Men det var skönt med någon som bar min väska.

Jag klär inte ut mig i dag. Har klätt ut mig halva veckan redan. Vet inte hur jag ska ställa sig till att vara i ett land där jag inte riktigt är accepterad. Hoppar över internationell halloweenfest i kväll. Är ändå alltid lika vit som ett spöke. Eller köksskåp för den delen. Tänker ta igen förlorad sömn istället.